Annana

Japp, back on track, so to speak.

London Town och jag ska bli friends igen during a month.

But what about the kids? Will they like me again. Hopefully. I'll be nice to them ¢¾

Vi är som små dockor i ett dockhus, följer alla rutiner som den ledande barnhanden bestämmer för oss.
Vi har inget att säga till om. Egentligen. Och om vi skulle ha något att säga till om, ifall vi tycker att vi faktiskt har ett val, så är det förmodligen så att den ledande lilla barnhanden som håller i dig gör det här valet åt dig i alla fall. Så hur du än tror att du själv bestämt vad du vill göra så är det inte du som bestämt något i alla fall.

Din ledande lilla barnhand och ägare har en kompis med sig hem från skolan. En ny styrande hand. Fast den här handen vill inte följa de gamla rutinerna. Nu plötsligt blir allting fel.

Mamman mår inte bra, barnen bråkar och slåss. Pappan mår inte heller bra. Mamman och pappan bråkar. Ingen går till jobbet som de ska längre. Möblerna ligger välta omkring de små dockorna och ett krig har brutit ut i familjen. Ett krig mot allt gott som varit.

Efter en tids huller-om-bullerkastande av de små dockorna.
Efter en tids spelande med deras små sköra själar och psykens samveten.
Efter alldeles för lång tid med det lilla barnets styrande hand, lämnas papphuset och tygdockorna liggande i sin egen röra. Allt bryter ihop. Papphuset glöms bort. Dockorna likaså.

Där ligger mamman och ropar tyst, och förjäves, på hjälp.
Hon har gått ner sig fullständigt.
Och glömts bort.

Där ligger barnen, som inte fått vara barn och leka med sina klossar,
utan fått göra allt mamman och pappan skulle göra.
Eller borde göra enligt det lilla barnets styrande hand, för längesedan när dockhuset var alldeles nytt.


Men var är pappan?
Han syns inte till någonstans.
Har han lämnat familjen?
Lever han vidare med den styrande lilla handen?
Ett annat liv.
Eller var han inte omtyckt av handen?
Hamnade han bland skräpet?

Dockor är inte vidare förtjusta i förändringar. I alla fall inte om de inte vet om dem i förväg, eller om de inte med säkerhet vet att allting kommer bli bättre efteråt.

Mamman ska inte stå i köket och laga mat eller ta hand om barnen som sitter och leker med klossar i sina rum. Pappan ska inte vara på jobbet och plötsligt är det ommöblering i två-våningshuset i pappkartong.

Vad var meningen med dockornas liv? Blev den styrande lilla barnhanden road under en kortare tid

Äntligen är sommaren här!

Visst har vi väl längtat efter att få cykla runt i kortkort med vinden blåsandes i håret och ingenting att oroa sig över. Glasstrut på Cellos när värmen är som mest kvävande en het sommardag. Vad kan väl vara bättre än att ha lata dagar nere på ribban och doppa fötterna i Öresunds svalkande vann.

Visst är det underbart när solen skiner, fåglarna kvittrar, myggbetten kliar i knävecken och barnen skriker i poolen i grannens trädgård när man ligger och läser en bra pocket från Limhamns bibliotek?!

Grillos i huvudet från den andra grannens genombrända flintastek från Limhamns nya kap (Lidl) medan ens lillfinger kläms i familjens billiga Brassestol.

Sommar är att vakna på morgonen av hetta i rummet, brist på syre, svidande solbränd mage mot lakanen och en dundrande huvudvärk för att man glömde solglasögonen på byrån i hallen innan det bar av på en heldag ute i skinande sol.

Men visst längtar vi efter sommaren varje januari när allt är regnigt, grått och trist!

Njut så länge det varar, det är inte varje dag myggbettet kliar just som solcrèmen kladdar i ansiktet och tröjan svider mot din brända hud.


Och det sägs att McDonald's har god frappe, is it true though?


GLAD SOMMAR